Älskad, my arse

När jag var runt ett-två år hade jag fått en glass. Denna glass ville jag bjuda min kära storasyster på, så jag ler stort och håller fram glassen. Efter några sekunder skrynklar jag dock ihop ansiktet och börjar gråta istället, och kära storasyster förstår ingenting. Det var bara det att "glassen" hon bitit i råkade vara min hand...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0