A lush life
såhäääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääär gott.
Yummy! Om det inte skulle låta så kannibaliskt skulle jag säga att jag får lust att äta upp mig själv när jag doftar vanilj all over.
2010, hell yeah!
31 maj - 18 åååååååååååååår. VIKTIGT.
4 (?) maj - Dead in the family släpps!
13 juni - True blood season 3 airs
21 juli - MUSE@sthlm
11 september - MUSE@london, wembley
ge mig ge mig ge mig ge mig ge mig!
Bad things...
Sitta på hård, kall asfalt i tolv timmar, bråka med idioter, köaköaköa för en kväll out of this world. Matt, Chris och Dom som står några meter från oss och spelar, och man fattar inte att det är sant.
Flyga till London, bo i rum One-o-two. Åka tunnelbana planlöst, äta billig mat på Camden, sitta under ett träd på Hyde park och se solen gå ner med fint sällskap. Prata med främlingar på tuben, skratta och springa omkring på Picadilly circus och Hamleys. Spela bilspel på Trocadero och älska livet.
Bli överraskad, shoppa, ta kort med Jimi Hendrix och Elvis, sitta på Oxfordstreet och bara se på folk som passerar medan man äter flottiga pommes.
Jag har aldrig varit lyckligare än jag var de dagarna, and I want it back so badly. Jag vill ha tillbaka känslan av att leva i nuet, att man kan göra precis det som faller en in - det finns inga gränser och inga måsten. Känslan av att vandra runt i en stad och vara helt anonym, och ändå synas, ändå finnas till. Att vara...
I don't know what you've done to me,
But I know this much is true:
I wanna do bad things with you.
I wanna do real bad things with you.
Systeryster!
"Spoon"
Muskler utav ståål, LULE!
Dagen har innehållit stan-traskande med Vik och hockey med Fanny och Carro. Väldigt fint! Luleå vann med 3-0. Ännu finare. Nu är halsen öm, fötterna kvider och i hjärnan snurrar Lule-ååå, Luleåååluleååluleåå klappklappklapp i olika melodier och former.
You've lost your muchness
Jag är kär. Det hände i lördags, när jag var på bio med Johanna. Helt plötsligt dök han upp på bioduken, och jag insåg att han var mannen i mitt liv. Förutom att inse att the Mad hatter är mitt livs sanna kärlek förälskade jag mig i yet another Burton-film. Han är ett geni!
Alice in Wonderland var ett pussel av intressanta karaktärer och historier som bara väntar på att undersökas och upptäckas.
The Mad hatter sa "You were much more muchier (then)...You've lost your muchness" och trots att meningen är simpel fick det mig att börja undra över mitt eget liv. Har jag förlorat min muchness? Samma muchness man har när man är liten och inte bekymrar sig över triviala saker som att tröjan missmatchar eller att leka med lego helt enkelt inte passar sig för en ung dam. Förmodligen har jag det, och det gör mig av någon anledning oerhört ledsen. Jag vill ju växa upp, det handlar inte om det.
Det handlar om känslan att inget är omöjligt om man bara tror på det. När jag var liten trodde jag att det växte Hubba-Bubba i trädgården (Rasmus hängde upp dem i ett träd) och jag var övertygad om att jag skulle få ett brev från Hogwarts när jag fyllde elva. Nu funderar man bara på vuxensaker och pressas av alla krav och förväntningar. Mitt försenade nyårsöfte ska bli att hitta min muchness igen.
Måndagsbio och vetekuddar
Jag har insett att måndagsbio är väldigt underskattat. Att sitta ensam i salongen med fötterna dinglande på sätet framför och kommentera allt i filmen högljutt med sin kompis är inte alls tokigt. Jag tackar Jullan för den idén!
Jag har också insett att vetekuddar (ni vet sånadär man värmer i micron) är det underbaraste som finns - inte bara under den röda veckan varje månad. Kanske är de till och med bättre än en kille, eftersom man kan bära med dom i väskan och bara slänga in dem i micron vid behov.
